OJ vad mycket det har hänt de senaste tre månaderna!!! Kan inte och vill inte skriva om just det här i bloggen.... Kan bara konstatera att det har varit för jävligt, men samtidigt utvecklande och lärt mig lite mer om vem jag är och vad jag vill med mitt liv...  Jag tar mig så sakteliga tillbaka till livet, även om det är jäkligt tufft vissa dagar. I går var första dagen på länge som jag verkligen kände det var ROLIGT att jobba!!! Det om något är väl ett tecken på att livet går åt rätt håll. Tror t.o.m att jag har börjat gå upp lite i vikt igen... Hmmm... Det kan jag gärna vara utan i och för sig...

Nå, vad har hänt med Dosan kanske ni undrar? Ja, sanningen är väl den att hon har fått stå tillbaka lite den senaste tiden. Har inte haft varken kraft, energi, ork eller vilja att engagera mig fullt ut i henne. Givetvis har hon fått god omvårdnad, pyssel och kärlek, men ridningen har inte varit fullt lika engagerad. Jag har också fått anpassa mig till mitt nya liv som innebär att jag har Evelina varannan vecka och dom dagarna jag har henne är det lite snoigt... På tre trimmar från det att jag hämtar henne från dagis, ska jag hinna med stallet, laga middag och få henne i säng. Då hinner jag tyvärr inte rida....  Lösningen på det hela har faktiskt varit att jag har skaffat mig en medryttare. Det är Johanna K, vars häst Tilda jag har varit medryttare på förrut (det var ju så jag startade bloggen en gång i tiden).  Vi funkar bra ihop, hon rider Dosan bra och jag är helt trygg med att hon tar hand om henne på bästa sätt. Dom veckor jag har Evelina har hon henne 5 dagar i veckan. Dom veckor jag är ensam har hon henne 2 dagar i veckan.  Det var inte så här jag hade tänkt mig att livet med Dosan skulle vara... men just nu är det den bästa situationen för mig med det liv jag lever. Kanske blir det annorlunda i framtiden?

Min bästa, käraste favvistränare har tyvärr bliv allvarligt sjuk och är sjukskriven fram till hösten. Trist!!! I desperation åkte vi till Emelie Brolin idag för att träna. Gick jättebra men en himla resa... tog 8 timmar allt som allt vilket inte är rimligt bara för att träna i 45 minuter...  Måste hitta en "vardagstränare" här hemma och sen kan man åka till Emelie eller någon annan för den där extra kicken.

Dosan skötte sig jättebra och hon var hur duktig som helst! Stod jättebra hela resan och agerade som en världsvan häst borta hos Emelie. Skönt! Vi har verkligen fått jättebra kontakt vilket jag är otroligt glad för!

Det blev ett kort inlägg idag... orkar inte mer just nu.... Ville bara tala om att jag lever och säkert kommer börja blogga lite mera snart igen...

Kram

På något sätt inser även jag att jag kommer kunna gå vidare i livet, även om det just nu verkligen är en FYSISK påtaglig sorg och smärta som gör att jag inte kan äta utan rasar kilon... Men inget ont som inte har något gott med sig!

Har extremt svårt att fokusera på jobbet som tyvärr blir lidande.... Håller masken väl mot både gäster och övriga familjen men känner att det måste få pysa ut här och där för att man inte ska sprängas... En ventil är min underbara kör där vi snart ska ut på turné vilket känns skönt att skingra tankarna med.

En annan ventil är givetvis stallet! Det har kännts motigt att ligga i hårdträning med Dosan just nu... men jag måste givetvis ändå dit och mocka, fixa mat etc. och tar mig alltid tid för en mysstund tillsammans med henne. Hennes lugn och hennes "leva i nuet" ger mig energi och styrka att ta mig vidare.

I går tog jag mig i alla fall i kragen och åkte till Cissi-träning. Var nog lite mer "bestämd" idag och visade henne direkt från början hur jag ville ha det. Hon skulle reagera direkt på mina hjälper och hon fick inte gå och titta på allt annat... Å jisses vad duktig hon var!!!! Hon gick sååå himla bra på slutet att jag bara satt och log. DET är ridning när det är som bäst och jag fick verkligen en sådan kick av det! Kunde inte ens bli på dåligt humör när jag kom hem utan somnade med ett leende!

Tack Dosan för det!!! Love U!!

Så här känns mitt liv just nu....

Det har hänt mycket i helgen som varit. Jag och Peter har bestämt oss för att separera efter nära 11 år tillsammans, och det känns tungt. Väldigt tungt... Men ni som läser min blogg vet att det är bara att "gilla läget" och hitta styrka och mod att ta sig igenom denna svåra tid. Jag kommer klara det, men jag kommer också tycka att det känns fullständigt vidrigt och fruktansvärt...

Till råga på allt lyckades jag snurra runt med bilen igår, en krasch som med facit i hand hade en hel del änglavakt. Tack för all snö!!! Utan den hade det inte varit stora snövallar som stoppade upp vansinnesfärden... Bilen fick en buckla och jag klarade mig oskadd. *pust*

Mitt mål är att åter kunna känna så här:

Jag vet att glädjen kommer komma tillbaka, och den finns här redan nu! I underbara Evelina, alla vänner som finns här för mig, i livet med Dosan och i kväll i att jag får åka och träna med henne! :-) Livet ÄR fullt av små glädjeämnen hela tiden. Det gäller bara att kunna se dom....

I dag åkte jag till hästaffären, på min tränares inrådan, och införskaffade ett bridongbett som var aningen längre och en stång som var aningen kortare. Ska prova detta på Dosan i morgon får vi se hur det passar. Det blev även ett brunt schabrak, en burk "mag & tarm", en påse hästgodis och ett transportgrimskaft. UÄH!!! Så dyrt det blev!!!!  Cissis fel helt enkelt, för hade hon inte sagt att jag skulle köpa nya bett så hade jag aldrig åkt dit och då hade jag aldrig köpt några andra hästsaker heller!!! Så, nu känns det lite bättre.... :-))

Åkte sedan ut till stallet där jag mockade och Evelina fixade maten. Sedan kom Dosan, Donna och Rufus in och vi gjorde i ordning dom för ett hopp-pass i ridhuset. Jisses Amalia!!!

Vi hoppade så här högt!

Kändes det som i alla fall....

Verkligheten var nog mer så här...

Det blev i alla fall först några studs över bommar som låg på sockerbitar. Dosan trodde nog att man för varje bom skulle öka farten!... Hmm... Hoppade sedan en annan kombination av hinder med ett språng mellan och till slut blev det ett rättuppstående med tre galoppsprång fram till en oxer. Dosan hoppar SJUKT bra och hon hade verkligen gjort sig som hopphäst! Med en mindre och lättare ryttare på ryggen vill säga. Hon tvekar aldrig, suger tag i hindret med spetsade öron och flyger över med världens rygg. Synd att matte är feg bara...  Kanske läge att prova att löshoppa henne någon gång för att hon ska få hoppa lite högre hinder?

Hon gick jättebra på framridningen och skötte sig ö.h.t väldigt bra med alla hästar, bommar, barnvagnarar etc.

I morgon ska jag prova hennes nya bett så jag vet om dom passar till träningen på måndag.

Nu är jag tröööött! Vill ha maaaaat och kaffe och vill att Peter ska komma hem snart... Må bäste man vinna i Melodifestivalen i kväll - från Örebro!!!! Synd jag inte kom över några biljetter. Det hade jag och Evelina velat gå på!

Glömde bort att jag hade ett synnerligen trevligt pass med Dosan i torsdags då jag spände på henne tömkörningsgjorden för första gången. Lite förvirrat i början, men när vi fått ordning på tömmarna och hon började förstå vad jag var ute efter gick det verkligen sååå bra! Man inser att det verkligen är ryttarens fel när man ser hur hon rör sig när hon är utan ryttare på ryggen...  Härlig trav, lätt för samling, väldigt fin i formen där jag växlade mellan att ha henne rund och låg och lite högre i formen när vi jobbade med samlingen. Hon var så avslappnad och fin och jag insåg hur mycket jag tycker om att jobba hästarna från marken. Det är som att dansa tillsammans med dom! :-)

I galoppen började tömkörningsgjorden glida runt magen på henne... Måste se till att utrustningen passar lite bättre nästa gång.... Är sugen på en heldag/clinic/kurs för någon duktig som kan tömköra, så man får lite tips och idéer. Har en DVD hemma som jag nog ska sätta mig och kolla igenom i helgen. Och min bok hoppas jag också har kommit i dag! Boken som ska göra att jag får en sits som kommer göra er andra gröööööna av avund!!! :-)

Ibland måste jag verkligen nypa mig själv i armen när jag inser att jag just nu har förmånen att ha en EGEN häst!! Tänk så många år jag har kuskat runt på andras hästar (i och för sig väldigt trevliga sådana) men ändå alltid längtat efter att ha min, bara min, häst. Nu är ju inte Dosan bara min... (Lisa är det ju faktiskt som äger henne!) men jag kan i alla fall låtsas att det är så... :-)

Det är ett privilegium att få umgås med dessa 4-benta varelser, att få träna tillsammans, känna hur man utvecklas och växer ihop, allt kul man kan göra tillsammans...  I LOVE IT!!!!!!!

I dag var det strålande solsken och klarblå himmel. Stämde träff med Rani och Jennie i stallet på förmiddagen, eftersom jag skulle jobba kväll och därmed kunde ta lite ledigt på förmiddagen istället.  Hann med att mocka och fixa maten samt släppa ut dom andra hästarna innan tjejerna kom. Dosan var som vanligt vääääldigt upprörd över att inte få gå ute med dom andra men jag lyckades på något sätt borsta av henne och få på henne sadel och träns trots att hennes fyra ben var överallt och ingentstans...

Rani och Jennie envisades med att gå genom hagen istället för på vägen och JÄKLARS vad snö det var där! Deras hästar fick verkligen ta i med benen!! Har bild på det i mobilen som jag kommer lägga ut sedan. Dom måste haft bra mycket mjölksyra.... Jag och Dosan gick på vägen precis bredvid hagen och strosade på i godan ro i solskenet...

Färden gick vidare och Dosan var ovanligt knorkig för att vara hon. Okoncentrerad som sjutton och ville absolut inte ta stöd på högertygeln vilket gjorde mig väldigt irriterad. Kändes som vi såg ut som ett sådan här ekiapge:

Riktigt så illa var det kanske inte... men jag fick kämpa ganska bra för att få henne att förstå att det inte var en tur där vi bara var ute för att titta på fåglarna... Grrr.... Hon hade dock en travsträcka där jag kunde sitta ner och hon var riktigt fin och mjuk. Sen var det lång tygel och fågelskådning resten av passet. :-)

I morgon ska jag, Rani och Eila (Jennies flicka som har B-ponnyn Donna. Donna som för övrigt är Dosans hagkompis. Om ni nu vill hänga med alltså...) hoppa lite i ridhuset. Dosan tycker det är roligt och jag tänkte hon kunde få skutta lite som omväxling.  Söndag blir det ett dressyrpass och måndag är det träning för Cissi igen. Den här gången har dom lovat fint väder hela måndagen så då ska jag väl förhoppningsvis komma iväg....

Hittade det här på nätet. Vad tror ni? Min och Dosans nya stil???? Särskilt förtjust i den korta kjolen som måste vara oerhört praktisk att rida i! Och hon har verkligen förstått innebörden av att det är viktigt att man har skor med klack när man rider... :-)

Trevlig fredagkväll!

Mina konferensgäster ville inte gå hem när jag tyckte dom skulle gå hem igår... vilket gjorde att jag blev toksen från jobbet! Då tisdagen är Dosans vilodag brukar den bara bestå av att jag mockar, fixar maten och borstar av henne lite snabbt för att se att hon är "hel" efter en dag i hagen.

I går hade jag liiiiiiite brådis och kastade mig in i stallet, ut med Dosan till en tom box, mockade så spånet yrde, tillbaka med Dosan i boxen där jag visiterade hennes ben och hovar och pussade lite på henne. Blandade mat och packade höpåsar. Swisch! Så var jag ute i bilen igen... Nytt personbästa på 32 minuter!!!  Och så kan man vara vissa dagar i stallet i över 4 timmar och göra samma sak.... Märkligt! :-)

I dag blir det lugn och ro och mycket pyssel med Dosan och ridning av den samme. Ska börja rida program nu  (se tidigare inlägg)  Undrar vad vi ska träna på idag?

Nu är jag så jäkla pepp att börja rida program! Ska börja redan på onsdag... :-) Nu gäller det att skapa positiva målbilder och sätta realistiska mål. Mitt mål är att försöka rida en LA:3 på träns och MsV C:2 på kandar. Ska ta ner programmet till delmål och träna en del i taget. En rak uppridning i galopp där Dosan INTE gör en sluta är först delmålet... *haha*

Den här målbilden ska vi ha i huvudet:

Och så här KUL ska vi ha!!!

För hur det än är så är det verkligen det viktigaste i min ridning och umgänge med Dosan! Vi ska ha kul, trivas tillsammans, få ett och annat garv, brall och bock och tycka livet är toppen.

Ajöss!